Ateljé Cinnamon - Katarina Jahlitz

Gå till innehållet

Huvudmeny

Recensioner

RECENSION:

Recension av konstkritikern Bertil Wivhammar.
Bertil har recenserat några av Sveriges främsta konstnärer och är själv konstnär. Han finns representerad hos Svenska konstnärer.

KATARINA JAHLITZ KONST

Jag har tagit del av konstnärinnans underfundiga bilder. De finns att se på Internet - på Svenska konstnärer och hennes egen hemsida.
De flesta av hennes bilder är utförda i tusch och tilldrar sig mitt stora intresse.
Det är bilder som förefaller tämligen enkla. Men de omfattas av en betydligt djupare komplexitet än vad man först kan tro. Dessa, hennes konstverk, är uppbyggda av några få grundelement – punkten, linjen och ytan. Flera punkter tätt efter varandra bildar en linje och när punktmängden blir helt tät uppstår en yta. Katarina Jahlitz kan variera sina linjer i det oändliga och därmed variera bildens innehåll. Linjerna i hennes bilder har oftast en organiserad uppbyggnad – vars motsats är viljelösa linjer. Eller som konstnärinnan själv uttrycker det: ”När jag tänker grafiskt, tänker jag mjukt och runt, jag tänker svartvitt och distinkt, rörelse och stillhet, människa eller djur”.
På samma sätt som punkter kan skapa linjer, kan linjer skapa ytor. Man ser hur Katarina i sina bilder har fyllt ytorna med svart tusch, varvid linjerna blivit passiva och ytorna aktiva.
Det uppstår en kontrast mellan linjerna och de fyllda ytorna – men också mellan de olikformade svarta ytorna. Därutöver ger många av hennes tvådimensionella tuschbilder en illusion av att vara tredimensionella verk - skulpturer, som står på en plan yta nertill.
En av hennes bilder har också följdriktigt titeln ”Staty”.
Utan övrig jämförelse går mina tankar till Alexander Calders skulpturer och Joan Mirós målningar. Dessa konstnärer har i flera fall arbetat med en likartad problematik.
Även ur undervisningsaspekt om konst, som är det svåraste och mest komplicerade man kan ge sig på, är samtal om den här typen av bilder betydelsefull - för konststuderanden i allmänhet och inom konstvetenskapen i synnerhet.
Katarina Jahlitz överlåter till betraktaren att själv göra sina tolkningar, vilket inte utesluter att hennes bilder är försedda med titlar, som ”Herre”, ”Nunna” och ”Par”.
Eller som hon själv säger: ” Allt är relativt – skenbart…..” Det ligger mycket i detta.

Att framställa konstbilder med hjälp av dator och program som Ultra Fractal, Apophysis och PhotoShop är en annan del av konstnärinnans arbete. Hon är inte fientlig mot ”datakonsten” utan ser den som ett naturligt uttryckssätt att framställa bilder .

”Kors”, ”Ljustunnel” och ”Old window” är tre sköna bilder utförda i datorgrafik.
Här har Katarina tagit den märkvärdiga symmetrin till hjälp. Den är dessutom så gammal, att den inte alls har någon ålder. Symmetrin är faktiskt äldre än människan. Tänk bara på snöflingan och sjöstjärnan.
Bilden ”Kors” är särskilt underbar att skåda - med sin enkla form och symbolik – helt fantastisk, tycker jag.
Nämnas bör också att några av hennes datorgrafikbilder har likheter med hennes tuschteckningar. Men de är utförda i en betydligt mer avancerad form. Jag syftar på ”Fairy” och ”Glasbollar” - där linje- och ytspelet domineras av färg, form och rörelse – som musik för ögat, om man nu kan uttrycka sig så.

Även de mera traditionella teknikerna olja och akryl finns representerade i hennes konst - både föreställande och abstrakta bilder, som i ”Eldklot” och ”Blue”. Den sistnämnda utförd i en livfull ornamental stil.
Det har varit både intressant och givande att ta del av Katarina Jahlitz konst.

BERTIL WIVHAMMAR 2007-04-24
Konstrecensent. Art Director vid Folkuniversitet i Karlstad

RECENSION:

Utdrag ur Tidningen Ångermanland 27/12 -07

Katarina Jahlitz tar i sin tur det abstrakta till nya nivåer med datorgrafikens hjälp. De binära koderna i datorns kalla kosmos omvandlas med matematisk perfektion och stjärnskarp symmetri till de mest oroväckande bilder.

Det är skalbaggshövdade nebulösa monstrositeter som tittar ut ur cyberrymndens gitter av oändliga möjligheter - men det är också kaosteorins blommande formationer, rymdens DNA som ständigt mångfaldigas och sakta vrider sig mot universums innersta punkt.

Katarina Östholm. Tidningen Ångermanland

ARTIKEL:

Tidningen Ångermanland 24/8 -09

Kosmisk konst på Gröna Gången Sollefteå

Den är stor i USA och börjar erövra Europa. Nu är den digitala konsten på frammarsch även i Sverige och Katarina Jahlitz är en av de som fastnat rejält för uttrycket.

Det kosmiska anslaget är tydligt. I program som Ultra fractal och Apofysis kan man skapa konst i paritet med kaosteoretikernas bilder som hänförde världen för 20 år sedan.

Kaosforskningens fraktaler är naturens egen matematik, självsimulerande mönster med struktur i alla skalor, mönster som kan forma allt från den supersamplade juliafraktralens galaktiska kristallkyla till den ångande ormbunkens harmoniskt upprepade förgreningar.

Katarina Jahlitz, som just nu ställer ut på galleri Gröna Gången i Sollefteå, visar ett urval digitala konstverk. Hon har ställt ut på den virtuella vårsalongen i Los Angeles och två år i rad vunnit första pris vid Avisen-avks digitala konsttävling i Danmark.

– Jag är speciellt förtjust i det digitala uttrycket, säger hon.

– I grunden är det bara matematiska beräkningar, men den mångfald och de bilder man kan skapa är förbluffande! Man kan påverka bilden på många olika sätt, den finna paletter och beräkningsmodeller och photoshop. Det är väldigt roligt att hålla på med!

På bilderna träder märkliga figurer fram. En nalle från helvetet, med brinnande ögon, är "I´m your new pet". En annan bild visar det hotande alienmonster som dväljs mitt i materian, frambesvuret av matematikens magi – "Ghostship".

Men här finns också skönhet – en manet, eller kanske ett rymdskepp, som med neonlysande kanter glittrar fram i rymdens dånande tystnad. Det är rosor, flammande stjärnor, fönster mot oändligheter. Det är matematik som skapar dynamiska, komplexa världar.

Katarina Jahlitz visar också svartvita tuschteckningar, droodlar, som någonstans leker med samma principer. Även några akrylmålningar finner sin plats.

Men det är digitalkonsten som fascinerar.

Katarina Östholm. Tidningen Ångermanland

Tillbaka till innehållet | Tillbaka till huvudmenyn